elin

Ett hej

'

Hallå där köp blåbär!!! Det är min favvohälsningsfras. Den är så söt. 

 

Har sedan mitt senaste inlägg varit upptagen med både det ena och andra men tänker att man ju inte måste blogga varenda dag för då blir det en sån där tråkig grej man bara måste göra och så slutar man efter en vecka och två dagar. Hälsade i alla fall på min bff i Norge i nästan en hel vecka och dessförinnan pillade jag med hennes present nästan varenda vakna minut och det är ju typiskt sånt som är kul. Utöver det har jag levt mitt liv i samma kontrast som bilderna ovan. Ena stunden är jag superduperglad och nästa ligger jag i fosterställning och tänker att jag hatar världen. Så kan det vara ibland. Nu ska jag gå och lägga mig så hejdå hej. 

 

 

Två tillbakablickar från något för två år sedan

 
 
Sjunde oktober tvåtusenfemton 
 
"Jag tittar ut på en solnedgång. Eller det som en gång var en solnedgång. Nu är den mest mörk. Men precis ovanför trädtopparna lyser himlen som rosa sockervadd. Himlavalvet ser ut som jag känner mig. Oftast är det bara mörkt. Mörkblått, svart, mörklila. I bottnen finns det rosa. Det rosa som vill tränga igenom hela himlen, som vill göra världen till ett färgspektrum. Men precis som en solnedgång får inte färgerna lov att expandera; de måste tystas ner, försvinna, utplånas. Inombords är jag död "
 
 
 
Sjunde mars tvåtusenfemton
 
"du trampar och lagar. Trampar och lagar. River upp och klistrar igen. Trampar och lagar. Sliter och syr igen. Trampar och lagar. Förstår du inte redan att jag är trasig. Utan dig. Du är alla synonymer och alla motsatser. River och förstör. Mitt hjärta är skört. Sargat av de som hann före dig. Du trampar och lagar. Det gör ont. Jag försöker vara den du vill att jag ska vara och jag försöker vara den jag vill att jag ska vara. Alla handlingar möts upp i konsekvenser. Du river upp och klistrar igen. Men märker du inte? Jag är bräcklig. Ofullständig. Jag är raserad, obrukbar. Mitt hjärta är upplöst. Skada mig inte mer"
 
 
 

Saker en kan göra i nio timmar en torsdagsnatt

                     Hej hopp gummisnopp. Tänkte ju rivstarta denna blogg med sådär en halv miljard inlägg som ba skulle caught your attention. Och sen ba kom livet som en käftsmäll

                     och slog mig med en ful vintagesoffa, med kattpiss och musbajs på, i ansiktet. Typ sådär. Låg igår på akuten i nästan tio timmar.

 

                     Saker som man kan göra när man väntar och väntar: 

                    * Äta godis varenda gång man blir uttråkad 

                    * Ta bilder i spegeln för att visa världen att man är _jättestark_ som kan ha en nål i armen sådär 

                    * Leka "jag ser något som är X färg" och förundras över att det typ inte finns några färger alls att kolla på i korridoren (??) 

                    * Lyssna på sina gamla spellistor från 2011 och tänka att varför i helvete la jag in Friday I'm In Love typ fem gånger i samma spellista? 

                    * Ta bilder på nålen som sitter i ens arm (!!!) och gör superduperont (!!!) 

                    * Sitta på en hård pinnstol och gråta jättemycket eftersom man är så trött 

                    * Vänta på att klockan ska slå 44 så man kan fortsätta sin snapstory 

                    * Visa bilder från kamerarullen för mamma, och tänka att man måste sluta ta sådär många selfies för det är ju stelt att bläddra förbi samma bild i

                       hundraarton olika vinklar och med genant stelskratt säga "hehe, jag kände mig snygg den dagen okej" 

 

                 Hmm ja. Det var segt. Fick ta fem nålstick i armarna för att de inte fick ut tillräckligt med blod till rören och jag kände mest att varför kan inte ens blodkärl samarbeta

                 om man nu ska ligga på akuten i flera timmar? Sjukt obror kropp. Men jag lever i alla fall. Fick komma hem klockan sex imorse med penicillin i byxfickan och

                 huvudvärk i huvudet (obviously).

 

                Nu ska familjen kolla på videofilmer från när jag och min lillebror-som-ju-inte-alls-är-så-himla-liten-längre var små. Ha en jävligt trevlig fredagskväll! 

Det första av det första

Jag har bloggat förr (LÄNK) men ibland känns det ju som att man blir jävligt trött på den man var en gång i tiden, så nu vänder vi blad. Börjar om. Nytt år, Ny portal. Ny blogg.

 

Bilden ovan är på mig samma dag som jag fyllde två decennier. Tjugo år. Tvåa nolla. Tänker att jag ska göra en mer utförlig beskrivning av vem jag är, men det tar vi i ett annat inlägg. Har ni frågor är det bara att ställa dem i kommentarsfältet!  

 

Tills dess. HEJ 

Upp